tisdag 31 augusti 2010

Hon kommer aldrig hit igen

Sandra är långt borta i New York och jag saknar henne. På bussen till skolan lyssnade jag på Brännö Serenad och började nästan gråta när han sjöng "hon kommer aldrig hit igen", fast jag vet att det inte är så, att hon kommer hit igen.

Fast det är lite bra att hon har flyttat också, för jag har ett rum för mig själv och hela övervåningen (tills imorgon i alla fall).

Jag har inga bilder att ladda upp just nu, fastän jag gärna vill. Tar alldeles för lite kort nu för tiden (har aldrig med mig kamera heller), ändå vill jag fota nästan varje gång jag är utanför skolan. Fina Vasa.

Den här veckan har börjat dåligt. Tråkiga lektioner och tråkiga lärare. Igår satt jag och några till från klassen utanför ett café i tre timmar (har alltid en sådan håltimma på måndagar att fördriva på något sätt), men jag tyckte mest att det var jobbigt och kallt. Sedan hade vi franska på eftermiddagen med en lärare som var allmänt hemsk (gav oss glosor första lektionen!). Idag hade vi samhällskunskap och det var verkligen inte min grej. Så himla tråkigt. (Hoppas att lärarna på Schillerska inte söker upp sina elevers bloggar nu bara.)

Jag bara klagar nu. Fast allt är inte dåligt. Jag ser faktiskt fram emot fotolektionerna. Och mattelektionerna.

Kristian Anttila spelar på Liseberg på fredag. Det ser jag väl fram emot också. Jag brukar försöka komma på saker att se fram emot när det känns såhär som det gör nu. Det blir enklare att leva då.

Nu ska jag börja möblera om i mitt och Sandras rum, så att det blir bara mitt rum.

lördag 28 augusti 2010

Fåglar som flyger på min arm

003

Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig någonstans

I förrgår:
-
Jag gick på promenad med Mari i mer än två timmar för vi hade så mycket att prata om. På köpet blev vi halvt uppätna av myggor. Men det gjorde inget.

Igår:
Mari
Mari kom hit efter skolan och vi gjorde ingenting tillsammans. Vi målade mönster på våra händer och sedan åkte jag till Sandras avskedsfest.

Daniel och Sandra

Sandras avskedsfest
Det blev en bra, men dramatisk, kväll. Sågman och poliser. Avslutades med något andakts-liknande på golvet och lovsånger, och jag tror nog att alla hann gråta mer eller mindre innan de gick.

tisdag 24 augusti 2010

Schillerska

Skolan började idag. Jag sprang till bussen två minuter innan den gick och träffade Ellen på hållplatsen. Sedan åkte vi till Schillerska.

Upprop i aulan klockan nio, sedan till klassrummet med en ny klass. Min nya klass. Lärarna verkade tråkiga, men jag pratade med några trevliga tjejer i klassen senare. Jag satt och undrade hur det kommer vara om tre år, vilka som kommer vara vänner då och hur mycket vi kommer ha förändrats, när vi tar studenten tillsammans.

Det var trettiotvå personer i klassen, tjugosju tjejer och fem killar. Jag hade nästan tänkt mig att det bara skulle vara tjejer.

Nu är jag trött. Jag var för nervös för att kunna sova så många timmar i natt.

måndag 23 augusti 2010

Sista dagen på sommarlovet.

Det verkar som att nästan alla började skolan idag. Och jag börjar imorgon. Det är antagligen dumt att vara nervös, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill att Maria ska ringa och berätta hur hon hade det idag. För jag känner det som att hon är min Maria och jag har alltid varit med henne i skolan, och hon har varit med mig. I tio år. Så jag måste få veta!

Idag har jag umgåtts med min syster. Fast vi har inte gjort särskilt mycket. Vi har suttit lite på diskbänken i köket och jag har druckit o'boy. Sedan bakade vi bröd, och så var det inte så mycket mer. Hon åker till USA om en vecka och stannar där i ett helt år.

Snart kommer pappa och hämtar mig, sedan ska jag till Ellen på kvällen (fint rim) och dricka te med henne och vi ska vara nervösa (blivande) Schillerska-elever.

torsdag 19 augusti 2010

Stjärnfall, stjärnfallet är jag. Och du är himlen jag föll från idag.







Igår var jag i stan och klippte mig, sedan väntade jag i stan tills Karin kom. Hon började skolan igår och jag hade inte träffat henne sen innan hon åkte till usa. Sedan kom Moa och Maria också, och vi gick och fikade. Det regnade när vi åkte hem.

Snart ska jag åka till mammas jobb och träffa någon doktor för att mamma tycker att jag har ont i huvudet för ofta. Känns lite löjligt.

måndag 16 augusti 2010

Nervositet en vecka för tidigt.

Det har blivit mörkare på kvällarna, och regnar nästan lite varje dag. Det känns som höst. Men den här hösten kommer inte bli som någon höst har varit innan. Jag fick ett brev från Schillerska förra veckan där det stod om var vi skulle träffas och när och allt sådant. Jag blev nervös när jag hade läst klart brevet. Och fick skolångest. Såklart. Det stod också att på torsdagen börjar undervisningen efter våra nya scheman. Plötsligt kände jag mig så liten, och önskade mig längre sommarlov och fler kravlösa festivaler för att hinna bli stor först och bli den jag verkligen är.

Men det är en vecka kvar tills den verkliga ångesten och nervositeten kommer. Det här är sista sommarlovsveckan. Jag har hosta, hes röst och ont i huvudet då och då. Festivalsjuk. Men det är fint. Imorgon ska jag och Maria åka till stan och jag ska försöka köpa kläder.

söndag 15 augusti 2010

Vi är förlorare, vi två

Mari och Alice
Mari och Alice på Timo i torsdags.

way out west

way out west

I fredags var det inte så många bra band som jag ville se, förutom Jónsi, som var helt magisk. The xx var också väldigt bra.

Igår åkte vi ganska tidigt för att köa till Håkan vid flamingo-scenen. Vi hamnade näst längst fram, bakom de som hade sovit utanför hela natten. Sedan väntade vi och såg de band som spelade. Det var shout out louds (som tydligen, enligt Alice, har fått utmärkelsen "tråkigaste live-bandet", om det nu finns någon sådan), Anna Ternheim och Pavement (dåliga) innan Håkan. Anna Ternheim var fin, och allra finast var det i slutet när hon kom ut igen och satte sig vid pianot och världens bästa Henrik Berggren kom ut på scenen och sjöng Shoreline. Publiken blev helt hysterisk och efteråt frågade folk varandra om det där verkligen hände på riktigt. Tänk hur mycket en enda person kan betyda för så många andra.

Anna
Anna Ternheim

Finaste Henrik
Finaste Henrik


Jag suger på att filma, och dessutom darrade mina händer, men det var så bra!

Sedan var det äntligen Håkan. Vi stod pressade fram mot kravallstaketet i säkert fyrtio minuter innan det började, och när bandet väl kom ut på scenen i sina sjömanskostymer blev trycket, hur det nu var mjöligt, ännu större. Jag klarade ungefär två låtar där framme, sedan gick jag bakåt. Kände mig gammal. Men konserten var underbar. Jag grät när de spelade Vi två, 17 år för att det var precis som på Scandinavium 2008, samtidigt som det verkligen inte var det. Jag kan nog inte förklara det bättre än så.

Håkan

Konfetti

Sedan gick Mari till Annedalskyrkan med sin syster för att köa till Laura Marling, jag och Alice sprang omkring och dansade som galningar på festivalområdet. Vi såg lite av Lykke Li, sedan kom vi på att vi skulle säga hej till alla BD-människor vi såg (dvs alla de som hade något med BD på sig). Det gick sådär, för de tycktes ha försvunnit. Men åh, vad roligt vi hade.

Nu har Alice åkt hem till sitt kära Skåne och jag kommer förmodligen inte att träffa henne igen förrän i november. Det känns lite sorgligt. Jag har gjort en spellista: We are shadows, den är inte riktigt klar, eller så är den det.

onsdag 11 augusti 2010

Hela världen är så underbar

Mari

-

Alice

-

I förrgår kom Mari, Emilie och Alice hit och vi hade världens bästa Harry Potter-maraton. Vi började titta halv två och hade sett alla sex filmer 14 timmar senare. Då gick vi ut och lekte på en lekplats, sedan lade vi oss ner på vägen och såg när himlen blev allt ljusare. Klockan sex, när pappa gick till jobbet, gick vi och lade oss.

På eftermiddagen åkte vi in till stan och såg José González, dansade till Timo och sedan Donkeyboy. Jag var trött, men det var mysigt.

Idag regnar det och det är bara två veckor kvar på sommarlovet.

Rhodos

Rhodos

Rhodos

Rhodos - Saga

Rhodos - mamma

Rhodos - Fredrik

Rhodos
En dag åkte vi på en båttur och tittade på grottor och berg och stränder.

Rhodos - familjen

Rhodos

Rhodos - katt
Träffade en katt.

Det var fint att komma hem till regnet i Göteborg. Men det var det bara jag som tyckte.

onsdag 4 augusti 2010

Varmt.

Sitter på ett internetcafé i Grekland med min egen dator. Det är bara här internet fungerar. Det är verkligen för varmt och jag dör av att bara göra samma saker varje dag. Men det finns fina fiskar i havet som jag och Fredrik tittar på och matar med bröd. Och jag läser snart ut min sista harry potter-bok.

Jag längtar hem nu, eller det jag egentligen längtar till är harry potter-maraton med fina människor, way out west med samma fina människor, och faktiskt till att börja skolan.

Har inget mer att skriva nu, men jag kommer hem på söndag, om inte planet störtar eller om jag blir bortförd av elaka greker.